FÖRGÄTMIGEJ
Vad tänker man på när man hör ordet förgätmigej? Svaren blir naturligtvis väldigt olika. Midsommar, barndomsminnen, kärlek, vänskap, men också vemod, sorgliga avsked och saknad. De flesta tänker på den lilla blå blomman. Själv kom jag rent spontant att tänka på min mormor och mina barndomssomrar, "barfotavisan" och "i lunden den gröna". Så kom jag också att tänka på pojkbebisar och där kopplade min hjärna på den lilla blommans färg, som jag naturligtvis också tänkte på. För är det inte så att vi redan styrs från barnsben när det gäller färger: pojkar är blå och flickor är rosa? Fast det kanske har ändrat sig?
Så kom jag också att tänka på öl......ett litet reklamminne från den tid då jag fortfarande hade TV. Också där kopplade hjärnan till färgen blå, är det någon mer som kommer ihåg den reklamen?
Själv är jag mycket förtjust i blått, det inger mig med en känsla av frihet. Jag tycker om att måla med blått och i konsthistorien är blått de förnämas färg. Det är en snygg färg och när jag klär mig i blått, känner jag mig neutral och obesvärad. Om det inte är knallblått förstås, fast det skulle jag aldrig ta på mig. Färger har en väldig kraft över vårt undermedvetna och det finns en uppsjö av olika färgteorier. Det mest generella när det gäller blått är att det är en lugn och svalkande färg.
I min bildsvit "Förgätmigej" har jag utgått från blomman. Med kopplingar till himmel och hav, människoöden, vemod och minnen, har jag försökt fånga olika stämningar. Blommans färg gemomsyrar hela bildsviten. Färg är beroende av ljus, vilket ger den alla dess skiftningar. Jag tror att uttrycket "I'm feeling blue" blir ganska påtagligt......."att sväva i det blå" är väl att föredra, ett tillstånd som känns mycket bättre!
Förgätmigej - en av Sveriges vackraste blomma och för många är den också en favoritblomma. Kärlekens och vänskapens blomma. Små blyga försiktiga små stjärnor, vackert himmelsblå till färgen, en färg som varit symbol för trohet och vänskap i hundratals år runt om i världen. En fri, vildvuxen blomma som har förmågan att föröka sig.
Med lite research på nätet fick jag "mer kött på benen". Förgätmigej är en välkänd, legendomspunnen liten blomma, på olika språk har den samma namn i många länder. Hur fick då blomman sitt betydelserika namn? När Linné delade ut landskapsblommor glömde han Dalsland, och därmed gav han Dalsland förgätmigej. En annan version är att det var "blomman som Gud glömde", för när Gud namngivit alla växter hörde han en röst från jorden som viskade blygt: förgät mig ej! Vår Herre hade glömt den lilla blå blomman, men hörde den lilla blommans viskning och svarade: "Så må din blyga bön bli ditt namn". En annan legend säger att blomman fick sitt namn när en yngling drogs ned i en ström. Som sista handling fick han tag i de små blå blommor som växte vid strandkanten. Han slängde dem till sin älskade med orden: förgät mig ej!
När vi hör ordet förgätmigej blir vi påminda och det är också syftet, för ingen människa vill bli bortglömd. Förgätmigej påminner oss om avsked och saknad, men inger också hopp om återseende. Beroende på vad vi har för erfarenheter kopplar vi den lilla blomman till olika skeenden i livet. Förgätmigej förknippas även med kärlek, och vad det gäller kärlek är vi väl alla drabbade, på ett eller annat sätt. Fast visst kan vi väl också bli uppfyllda av kärlek, när vi ser att himmelen har landat på sommarängen, i form av ett hav av små blå blommor?
Konst är som en skönhetsritual, där vikten läggs vid den känslomässiga tolkningen. Månader av arbete och undret infinner sig, jag har skapat bilder ur en blå, liten blomma. En av bilderna heter: "Tears from heaven". De som har sett den, tycker att den är vemodig, men de är överens om en sak: den är vacker! Vad jag hade för tankar med just den bilden, får förbli min hemlighet. Jag kan bara hålla med, vemod är vackert!
Med hopp om återseende, vill jag avsluta med de tre orden:
Förgät mig ej!
Bildsvit
tillbaka