VINDENS BRUD

 

Hör jag orgelns brus som vibrerar,

likt Liebestraum i djupet exploderar.

Hör jag klockorna gåtfullt klinga,

hemlighetsfullt de vill inringa,

mina tårar som bevattnar jorden,

för du säger ej längre de tre vackra orden.

 

Tiden, den eviga rinner ej ut,

men allt jordiskt har ett slut.

Minnen av lycka förgången,

ett ögonblick i evig tid,

det lyser vid horisonten,

en morgonglöd som skänker frid.

 

Du var min dröm,

så ljuv och öm.

Jag är ej längre någon rosenknopp nej,

till full blomning har jag nått.

När orgelns brus vibrerar,

rosenbladen slits loss och exploderar!

 

Luften fylls av ljuvlig doft,

när de till oändlighet förs bort.

Svävande

hör jag de tre vackra orden;

Jag älskar dig

över allt på jorden!

 

 © Gun Friederici Svantesson

 

Vindens brud. Akvarell.

tillbaka