Vad händer i Slottsskogen?
Vad händer i Slottsskogen? är ett projekt jag arbetade med år 2006, som elev på Nya Dômen konstskola i Göteborg. Jag deltog i en intressant och spännande kurs som handlade om relationell estetik. Jag fann en plats som speglade den svåra sidan av livet, något man inte förväntar sig i det vackra Slottsskogen. Två veckor arbetade jag med fotografering och textdokumentation, det var något av det tuffaste, snuskigaste och vågade jag gjort. Projektet blev utvalt till elevutställningen, vilket då gjorde mig väldigt nervös, eftersom jag undrade vad folk skulle tycka, (det brukar jag vanligtvis inte bry mig om). Det är inga vackra bilder och jag vill utfärda en varning för känsliga personer, men detta är tyvärr den råa verkligheten, som man ibland inte kan blunda inför. Med text och bilder hoppas jag kunna förmedla något som kan väcka medkänsla och leda till eftertanke.
VAD HÄNDER I SLOTTSSKOGEN?
En oas för Göteborgarna. Här kan man slå sig ned och ha picknick i det fria. Man kan köpa glass och ballonger. Ett paradis för barnfamiljerna, med lekparker och många djur att titta på. Cyklister, joggare och motionärer. Hundar som är ute och går med sina ägare. De finns överallt, i Slottsskogen. Jag strosar fritt omkring och ser blåsippor, en bekräftelse på att våren har kommit. Fåglarna kvittrar, ekorrarna hoppar mellan träden och plötsligt står det rådjur alldeles i närheten. På en bänk sitter ett par A-lagare och dricker öl. Varje dag på samma plats. Jag går mot Bragestigen och in i skogsområdet där. Uppe på kullen ligger ett nedblåst träd med en stor rotvälta. Någon har satt upp en tvättlina där det hänger ett par svarta nylonstrumpbyxor. Det väcker min nyfikenhet och jag går upp för slänten.
På marken ligger det gamla kondomer och rester av porrtidningar och skräpar. Fy, vad äckligt! Jag går runt bakom rotvältan och där, är det sant det jag ser framför mig? Ett hemligt sjabbigt kärleksnäste, en brottsplats, en uteliggares sovplats eller ett gömställe för missbrukare? Jag står inför verklighetens misär! Jag blir illa berörd, när jag ser alla de minnesmärken, som de människor som varit där, lämnat efter sig. Ord, bilder, kläder och saker.
Mitt projekt handlar om relationell estetik. En specifik plats i social miljö, och jag väljer att lyfta fram just denna plats i Slottsskogen. Gränserna passeras i min hjärna när jag arbetar på platsen. En kvinna går förbi med sin hund (som heter Bosse), och uppmärksammar en skylt som jag ställt mot trädstammen. FUCK OFF, STÖR EJ! står det. Hon ber om ursäkt, och frågar mig om det handlar om den verksamheten som förekommer i detta område? Vi börjar prata och jag får bekräftelse. Hon har gått på Bragestigen, och runt i det här området i 25 år. Hon berättar om skumma män som finns här. Överallt. Hon har blivit rädd, och vågar inte gå på Bragestigen längre. De vita markeringarna på några träd i närheten, måste vara igenkänningstecken. Den soffa som finns i närheten, är den enda vitmålade soffan i hela Slottsskogen. Färgen har flagnat, men det finns tydliga spår kvar. Nere vid kioskerna och toaletterna verkar det vara något slags mötesplats. På parkeringen händer också saker. Hon tycker att det är bra att någon uppmärksammar det här problemet. Det har aldrig blivit av, att ringa till polisen. Undrar om det förekommer knarklangning? Eller prostitution? Det är hemskt att skolbarn vistas i det här området t.ex. när de har orientering. Man är ju också rädd för vad som kan hända.
Jag har röjt och städat undan, men för varje ny dag har det tillkommit nya saker och skett förändringar på platsen. Det är någon eller några där. Det är obehagligt och skrämmande. Jag mår illa! Jag vet att de har sett mig, och jag börjar känna igen några som irrar omkring här. Kanske tror de att jag är en civilare eller så får jag väl närsomhelst ett skamligt förslag. Många passerar förbi omedvetna om denna plats existens. Jag vill göra folk uppmärksamma på vad som händer här. Det är ingen vacker plats, och för ett ögonblick så tvekar jag. Det är en riktigt snuskig plats. Men det är en plats dit utslagna och ensamma människor söker sig.
Kanske kan man börja här i Slottsskogen, att på något sätt ge dessa människor ett alternativ. Lite mänsklig kärlek och omsorg. Vi behöver bli påminda om och om igen och jag undrar: varför uppstår det sådana här platser? Våga ta ställning, för detta är den råa verkligheten för några av våra medmänniskor. Som vi inte får glömma och kom ihåg att: ÄLSKA DIN NÄSTA SÅSOM DIG SJÄLV!
Parkförvaltaren blev intresserad av min fotodokumentation, som blev utställd på elevutställningen. Han frågade mig om han fick presentera den för Göteborgs stad, de hade under många år haft problem med denna platsen. Så här i efterhand har jag fått höra att platsen är iordningställd med en boulébana eller liknande, och de människor som brukade mötas där är borta. Man kan ju inte låta bli att undra var de har tagit vägen nu? Samhällets resurser för utslagna minskar, jourboende och unkarlshotell stängs på grund av besparingar. Vi får fler och fler hemlösa och uteliggare. Jag gick förbi ett fint hotell där många varma rum var outhyrda och tomma. Utanför låg en ensam gammal man och frös så han skakade.....
© Gun Friederici Svantesson