Bloggkalender

«februari 2019»
tiontofr
010203
04050607080910
11121314151617
18192021222324
25262728

Spårvagn i Rostock från 1959

Första helgen i december 2018 var vi i Rostock för att fira min kusin Reginas 60-årsdag och hon överraskade oss med att bjuda på en stadsrundtur i en gammal spårvagn från 1959, helt byggd i trä invändigt. Det var verkligen en speciell känsla och blev en nostalgitripp för många, speciellt för min mamma, eftersom Rostock är hennes födelsestad. Hon visade oss gatan där hon hade vuxit upp och berättade om hus som raserats under kriget. Hon kom ihåg hur ryssarna som under efterkrigstiden hoppade upp på spårvagnarna och hängde sig fast i de då dörrlösa öppningarna. Regina pekade ut huset som hon hade vuxit upp i och berättade bl.a. om barndomsminnen. Att sitta i en gammal spårvagn med sitt speciella ljud och se den charmiga staden, med sin fantastiska arkitektur i en blandning av gammalt och nytt, långsamt ”rulla förbi” utanför fönstret väckte många minnen även hos mig. Jag mindes platser och hus mina föräldrar visat mig och berättat sina historier om, hamnpromenaderna, sjömanshistorierna och doften av Östersjön, alla mysiga fikastunder och shoppingrundor. Jag mindes de fantastiska platser, medeltida byggnader och kyrkor, utställningar, universitet, museum, skulpturer m.m. som min kreativa kära moster tog med mig till och hon delade med sig av mångåriga erfarenheter och kunskaper, så tråkigt att hon inte finns med oss längre.

Jag har en förkärlek för gammal kultur och historiska platser, för mig är Rostock främst min mammas hemstad och min släkts historia som vävs samman med andra världskrigets horribla erfarenheter och följder med berättelser om flykt och rädsla, men också av återförening, kärlek och glädje. Men Rostock är också att vandra runt på slingrande kullerstensgator och för mig är det som ett historiskt möte mellan nuet och medeltiden. När jag går bland husen i en mångfald av arkitektur och färger, och känner ”hjärtats slag från medeltiden” i de röda tegelstenarna, när jag ser ”en stad som rest sig upp ur ruinerna” och hur staden vårdar sitt fantastiskt rika kulturarv, är jag stolt över min mammas ursprung och att en del av mitt hjärta kan förenas med Rostocks historia.

Den 800 år gamla fina hansastaden Rostock skadades svårt under andra världskriget och under DDR-tiden byggdes den sönderbombade staden upp igen och blev Östtysklands viktigaste hamnstad, men det var först efter att muren revs som uppbyggnaden kom igång rejält. En del av stadsmuren med torn finns kvar och många av de medeltida husen har återuppbyggts. Min mormor, mamma och moster är bara några få av alla de människor som fick vara med och röja sten, ett tungt och mödosamt arbete, för att staden skulle kunna byggas upp igen.

 

 

x1

 

x2

 

x3

 

x4

 

x5

 

x6

 

x7

 

x8

 

x9

 

x10


 
 
 
 
:) ;) :D :( :O :P :| :S